Jag gillar att reflektera. Tycker också att det är en viktig del av livet att göra det.I reflektionen finns ingen värdering, behöver inte finnas i alla fall.Det är lätt att vi värderar saker och ting som bra eller dåligt. Istället för att låta det vara som det är.
Har legat på soffan och reflekterat över sommarledigheten. Den har varit av skiftande karaktär. Har upplevt många olika känslor och upplevelser. Först den Spanska atmosfären med värme och sol i stort sett varje dag. Det är en speciell känsla att vakna upp och veta att dagen utan något som helst tvivel kommer att vara lika varm som gårdagen och även så morgondagen.
Dofterna och sinnesintrycken i ett annat land är annorlunda än hemma och har gett nya impulser.
(Till och med havet luktar olika)
Maten, människorna och levnadssättet ger ytterligare en vinkel på livets olikheter.
Efter att ha landat hemma igen togs jag emot av min dotter som jag inte sett sedan i februari. Det var en upphöjande känsla och nu har vi levt ihop i en månad. Helt plötsligt har det funnits någon i närheten att analysera, diskutera och skratta med.
Under 10 dagar bodde vi tre personer i lägenheten då David (pojkvännen) också var här.Då lagade vi massa god mat och hade familjesammankomst med son och flickvän. Det ger också en upphöjande känsla och får en att inse hur fort allt går. Helst vill jag frysa bilden och hålla kvar.
Vi har gjort utflykter av varierad art. Solat på olika stränder,Varberg, Åsa och på Björkös klippor.Vi har upplevt dess kontraster och konstaterat att det ena utsluter inte det andra.
Nu tre slappedagar så gått det går med allt globalt tumult som härjar, kravallerna i England, börsras, svälten i Afrika och nu sist Ohlys avhopp (men det klarar jag nog). Och som en skugga över allt ligger Breiviks illdåd.
Ja, så har livet gestaltat sig i sommar.
