Det är väl inget ställe jag skulle valt om jag planerat resan (jag menar det räcker att ha varit här en gång) men mitt behov just nu var, sol, värme och att vara i sverige senast 4 juli igen.Sol och värme har jag fått. Senast jag var här, är kanske 12 år sedan, det var jag och mina barn. Det var på den tiden alla killar hade luggen uppåt och Kenneth Andersson (fotbollspelaren) spelade i turkiska Fenerbahce. Oskar köpte en fotbollströja med Andersson på ryggen och med sin ljusa kalufs och precis som Kenneth, luggen uppåtkammad, blev han en kopia av svenska idolen. Oskar fick uppleva några timmar av
stjärnstatus när vi drog fram på gatorna i Alanya. Vuxna män kom fram och tog i hand, nickade och hyllade Andersson. Killar i hans egen ålder (10-11 år) cyklade efter oss och ropade Andersson, Andersson.
Det var en rolig kväll.
I ett gathörn, under ett rosa träd möter jag en turkisk man som kan oerhört bra svenska, trots att han aldrig varit i Sverige. Däremot drömmer han om att en gång kunna flytta hit. Det är migrationsverket som sagt till honom, att om han ska ha någon chans att få jobb här, vilket han måste ha, för att få uppehållstillstånd, så måste han kunna svenska. Antagligen är mannen ett språkgeni. Vissa ord är med brytning på skånska.När han nämner hjärta, skårrar han nästan värre än Björn Ranelid.
Den skånska dialekten har han snappat upp av en arbetskamrat han hade en gång. En kille från skåne. Det är också av honom han har fått drömmen om Sverige.Det enda han vet är att migrationsverket ligger i Uppsala och att vi inte jobbar lika mycket som i Turkiet. Det är därför han vill till Sverige, att slippa jobba 12 timmar, varje dag. När jag berättar vad jag jobbar med, gapskrattar han. Han frågar flera gånger, om barnen verkligen får lära sig laga mat i svenska skolor. Ja, och att bli medvetna konsumenter, säger jag. Han skrattar en gång till. För honom låter det högst osannolikt.
För att vässa svenska språket läser han böcker på svenska. Nu höll han på med Paulo Coelhos bok, Pilgrimsresan, inte den lättaste, vill jag lova. Boken är fylld av symbolik och budskap. Han tycker den är lite svår, men han gör anteckningar efter de meningar han inte förstår och ska sedan läsa en gång till och göra en djupare analys av orden. När jag berättar att jag vandrat den leden, lyser han upp och bjuder in mig till ett samtal på stranden. Vi sitter ner och det visar sig att vi har många lika intresseområden. Efter en stunds djuptittande i ögonen och lite väl många Ranelids "du har ett varmt hjääärrrrrrtaaaa", tackar jag för mig och lämnar honom ensam med drömmen om Sverige.
I Alanya är det stor kommers och försäljning.Det är ett himmelrike om du vill köpa märkes kopierade väskor, skor och gud vet allt.Eftersom jag är inne på att ha ett konsumtionsfritt år, hade jag bestämt mig för att inte shoppa någonting. Och det gjorde jag inte. Det lockade mig inte alls,bara jag tänkte tanken på alla mina nerpackade saker som står på vinden och som jag antagligen inte kommer att sakna, gör att jag nästan mår illa av alla prylar jag ser. Jo, jag vet att det behövs konsumtion för att jobb ska finnas och att kunna hålla igång ett lands ekonomi. Men den diskussionen tar vi en annan gång. Den här smått ironiskt roliga skylten hittade jag utanför en affär.
Många undrar från vilket skandinaviskt land jag kommer ifrån. Här är många turister från Norge, även Danmark och en hel del finsktalande. Jag tycker nog att det finns mest norska flaggor på svaj, fler norska TV program som visas och fler norsktalande turkar. När jag säger att jag kommer från Sverige,är det inte ovanligt att de utbrister, "herregud".
Det säger jag med, herregud!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar