pusselbitar

Jag formar ett mönster med pusselbitar som är delar av mitt liv.
En smärtande axel, en molande höft, ett migränlikande anfall - allt är
budskap från en källa sannare och visare än något annat.

Jag är en mänsklig behållare som påverkas och fylls med jordisk energi.
Jag lär mig konsten att filtrera, att släppa igenom de fragment som omsluter och helar.
Skrattet, ögonens leende och värmen i hjärtat är den trogna vägvisaren.

Jag  bygger tilliten som ger modet att våga vandra .

Vad har hänt med tiden.

Allt går så fort. Någon sade veckan består bara av Måndag och Fredag. Och det känns så. Det är ju märkligt att vakna upp med en stresskänsla på Lördag morgonen pga det är så mycket jag vill göra Det är mitt dilemma (flera andras också, vad jag förstår) det finns så mycket som är roligt, viktigt, härligt, givande, utvecklande m.m.

I dag hade jag att välja mellan en vandring i skogen, vilket jag längtat efter. Men jag längtade också efter några kilometers svettning på löpbandet. Jag ville inte missa min yoga och meditation som jag brukar börja Lördagen med och som ger näring åt resten av dagen. Älskar också att bara sega mig utan att ha koll på tiden.Självklart ville jag sova ut (vilket i dag resulterade i uppgång kl 10).Sedan finns det ju de där måstena (som jag är bra på att dra ner på men även att skjuta på) som inom en snar framtid bör tas itu med för att inte hemmet ska damma igen totalt eller att jag inte längre hittar mina kläder i garderobens villervalla.

Min känsla är att tiden inte räcker till för allt. Antagligen är det att det finns så mycket omkring människan i dag att tiden krymper både mentalt och känslomässigt. Vi har så mycket att välja på, kan hela tiden vara uppkopplade i olika sammanhang. "Vi behöver aldrig ha tråkigt" sade min dotter i går kväll när vi diskuterade detta. Och det ligger nog en hel del i det. Nu menar varken jag eller hon att vi måste ha tråkigt eller att tiden går saktare när vi gör tråkiga saker men dilemmat är nog att vi hela tiden kan fylla våra tomrum, som till slut inte är tomma utan fyllda av aktivitet.Och i och med att vi hela tiden har något att hitta på så når vi inte ner till rötterna där långsamheten och långtråkigheten finns men som är så viktig. Det är där vi bromsar in,stannar upp, släpper och fyller på. Vilan är essentiell.

Så jag tänker fortsätta svara mina elever (när de frågar vad de ska göra när de är färdiga) "Sitt ner och gör ingenting, du kan passa på att träna tålamod"( de behöver inte aktiveras hela tiden).

Nu ska jag återgå till soffan, till musiken och Lagerkvists "Gäst hos verkligheten". Nu ska inget få avbryta mig, inte ens om jag kommer på ett nytt blogginlägg.