Frida Kahlo

I dag har jag och Anita bekantat oss med Frida kahlos konst. Det är kvinnan med alla självporträtten.

Vi konstaterar att hon har starka maskulina drag och hon målar sig själv med mustasch.Hon är vacker i sitt svarta långa hår. Tyvärr som så många andra konstnärer så är det först efter sin död som hon har fått ett erkänande och framträdande roll i konsthistorien.

Fridas liv var inte alltid så enkelt. När hon var i 20-års åldern råkade hon ut för en bussolycka som gav henne många fysiska och smärtsamma problem under livet.De sista åren hade hon problem med alkohol och var beroende av smärtstillande medel och på slutet måste hon, efter en amputation av ena underbenet, permanent använda rullstol. Det är oklart om det var sjukdom eller självmord som orsakade hennes död

Tavlan som grep tag i oss mest var den som handlar om jordisk och universiell kärlek.

Här håller Frida maken Diego Rivera i famnen samtidigt som de omsluts av moder jord och
den universiella kärleken.

Ett fångat ögonblick

Måste tillägna Eva Dahlgren och Laleh några rader.
Två underbara artister som kan öppna hjärtan (i alla fall mitt) och inte bara tillsammans
utan var och en för sig.Det är som om deras röster, deras musikaliska ton, deras utstrålning och själs-energi tränger rakt in i kroppens celler och sprider en gudabenådad energi.
Jag blir lycklig,får rysningar och för en sekund är det som om hela tillvaron stannar upp och det enda som existerar och någonsin existerat är just den stunden.

Tack för njutningen

Visst har det lättat

Visst är energierna lättare nu.Det är som om något tungt i universums energisystem transformerats och blivit till en lättare, sirligare och mer balanserad kraft.
Det är en spännande tid, där en förväntansfull stämning ligger som ett täcke över vår planet.
Vart ska vi. Vad är möjligt.
Vad mer ska upplösas och inta förvandlingens omvälvelse.
Hur mycket mer kaos behövs innan struktur och harmoni kan ordnas.