Den inre coachen

Nu är det slut på allt kompromissande. Allt mental övertygande snack som bara gör hjärtats längtan ännu mer ouppnåeligt.Det är dags att ta nya steg.Och det är verkligen lärorikt att se och lära känna sig själv i denna process. Jag har upptäckt att i mitt huvud sitter en mental coach som är så övertygande i sitt övertalande att den (utan att egentligen mena det) håller på att strypa själ och hjärta.
Den får mig att trampa vatten, att gå flera varv utan riktning som till slut leder till utmattning och tomhet.

Never again..

Förgänglighet

För mig handlar det mycket om TID nu. Känslor av att tiden rinner iväg, att tiden går allt för fort.Tankar som handlar om att ta vara på stunden och ta reda på hur jag vill leva framåt i tiden.
Med dessa tankar kom orden "Tidens förgänglighet" till mig. För att säkerställa ordens korrekta innebörd, vilket ju är: ändlig, dödlig, googlade jag och hittade då en dikt som jag gärna vill dela med mig av.

Tiden är förgänglig av Johan Edfeldt

Tiden rinner likt sand genom dina fingrar

Förgäves försöker du samla upp kornen med andra handen

Men på marken under dina händer finns endast spår kvar av sanden

Du böjer dig ned

Sträcker ut din hand

Men sanden är ej nåbar

Kornen kan ej plockas

Du finner dig osäker

Tänk om du förlorat tid?

Då ansatsen var förgäves

Men du genomförde den fast än

Men om du icke, hade du vågat chansa?

Hade du dristat att inte ta möjligheten?

Den fanns ju ändå där

Den finns väl ändå kvar?

Skrattet sägs få sanden att falla långsammare

Men går den att kristallisera, för att inte falla alls?

Kärlek värmer

Värme gör sand till glas

Först då blir livet evigt.