lördag 21 april 2012

Den strålande kroppen

Veckans yogaklass handlade om den strålande kroppen. Enligt kundaliniyogan har vi tio kroppar, förutom den fysiska finns det ett antal mentalkroppar och energikroppar. Den tionde kroppen är den strålande kroppen.

"Tänk dig att hela din varelse är omgiven av en skimrande sfär av rent ljus som sträcker sig två och en halv meter ut i alla riktningar. Den är ogenomträngligt briljant. Ingen negativitet utifrån förmår ta sig igenom. All inre negativitet neutraliseras och upplöses. Energin rör sig  genom dig, upp och ner längst ryggraden, skinande, pulserande." (De tio kropparna)

När denna kropp är stark och balanserad har du en utsrålning som kan upplevas som magisk av omgivningen. Du strålar av skönhet, har glimten i ögat och karisman som strålar ut kan få vem som helst att tappa andan.

I går kväll i Scandinavium var det många med mig som fick uppleva denna magi. Där hänfördes vi av Lalehs välbalanserade strålande kropp som med glädje och ödmjukhet omslöt oss.

Tacksam att jag var där.






lördag 7 april 2012

En liten fundering

Jag har ofta undrat över meningen med livet. Det har hängt med mig sedan yngre åldrar.

Även om jag nu försonats med tanken att livet kanske inte har någon större mening och att det inte är någon ide att grubbla över det, för det finns ändå inget sanningsenligt svar, så händer det ändock ibland att det sveper in en tanke som planterar sig och får mig att skaka på huvudet och tänka "jag fattar ingenting av det här som kallas livet"

För om det inte har någon större mening så förstår inte jag varför all denna strävan. Vad håller mänskligheten på med. Vad vill vi. Vart ska vi. Det tycks ju ändå inte bli till bättre, inte för alla i all fall. Jag tycker det verkar bli mer och mer kaos på många plan. Och om det har någon mening så undrar jag om vi är på rätt väg.

Det är stora frågor och jag ska inte gå in på det nu, då finns risken att jag fastnar och laxpuddingen blir torr.

Kanske är det dags att ta det lite lugnare, lite mer oplanerat, lite mer maniana för vi kommer ändå inte levande ifrån det här som kallas livet.