Jaja, nu gäller det att bemästar tankarma, se till att de inte skenar iväg och hittar på allt för mycket osanning. Hann i och för sig att dö ett par gånger innan kontrollen återtogs.
Veckan förlöper rätt sansat och jag lever efter mottot " det är ingen ide att oroa sig för något man inte vet". Det känns som om jag är på ett träningsläger för sinneskontroll.
Här är det jag som bestämmer och jag tillåter inte oron eller sinnets vilda fantasier att ta kommandot.
Så är det då dags att infinna sig i väntrummet, jag letar efter ett bekvämt förhållningssätt men utan att lyckas helt.Jag känner hur käkarna stelnar och ser hur handsvetten ger avtryck på tidningen.
Det blir min tur och det fotas hit och dit, vinklarna är många och vid skiktröntgen gäller det att hålla huvudet i en bakåtlutad variant.
Jag ligger på britsen med naket bröst, insmord med en kletig smörja och ultraljudets fotolins sveper fram och tillbaka styrd av läkarens vana hand. Jag försöker fånga hans blick för att urskilja ett tecken men hans pokerfejs går inte att läsa.
Minutrarna går och domen är på väg " Jag kan inte hitta någonting som tyder på något konstigt" eller hur var det nu han sade?
Lättnadens suck är dragen och kaffet på Espresso house i Halmstad smakar som godaste champagnen.
.
På tåget hem tackar jag den kompletterande mammografiundersökningen för dess påminnelse om hur snabbt allt kan förändras och hur skört och vacklande livet är.
