Vi upplevde ett år tillsammans

Ett år präglat av glada minnen, tokiga infall,kultur, musik, drinkar, småbarn och allt annat man upplever i New York city. Det finns en tid före och en efter N.Y. Årtalet 79-80 blir som ett landmärke, var det före eller efter jag gjorde det där andra.Vi fick frågan häromkvällen, när vi träffades, vad vi minns mest, det blev en lång utläggning om både det ena och det andra. Det är nog svårt att plocka ut en specifik händelse. Vi jobbade mycket, kanske jobbade jag minst. I alla fall när jag var i den franska familjen, jag hade lediga helger och tjänade förhållandevis bra. Visserligen fick jag hoppa in, en period som ställföreträdande mor, när det började knaka i förhållandet och modern i huset stack till Frankrike och pappan tog hem sin älskarinna.

Från början bodde jag i Queens. Det var en upplevelse. Jag bodde hos en ensamstående kvinna med fyra barn. Det var rörigt värre i den familjen. Kvinnan hade en relation med en polisman, som en kväll, när det var fest på polishuset eller kanske var det på häktet, bjöd dit mig och visade mig runt bland fångarna. Det var 4- 5 stycken bakom varje galler och jag fick veta vilka brott var och en gjort. Helt otroligt egentligen. Jag blev även bjuden på screwdriver, men tackade nej. Alltså de festade på arbetstid.

Då var det bättre i familjen som bodde på river side drive, som ligger på västra sidan. I alla fall till en början. Kvinnan i familjen var grafolog och pappan någon affärsman. De hade två små söta barn som jag skulle följa till och hämta från skolan. Jag bodde i jungfrukammaren, ett pyttelitet rum. Det var snudd på klaustrofobi. När kvinnan började bli otrevlig, var det en lycka när 14 brev från kompisar i Sverige anlände på samma dag, begreppet "ett brev betyder så mycket" var ett faktum..

Sedan kom jag till den supervänliga och omhändertagande Schweiziska familjen Muller, som bodde på east end. Där hamnade jag efter att svenska kyrkans personal visat barmhärtighet över mig, då jag dagen innan julafton blev utslängd av den otrevliga kvinnan. Jag fick bo i kyrkans gästrum och självklart ställde jag upp och åkte med till julottan i New Jersey tidigt på juldagsmorgonen. Något jag är oerhört tacksam över, för där i tidig morgon i främmande land fick jag vara med om ett av mitt livs häftigaste ögonblick. När jag nu skriver detta kommer samma rysningar och tårar i ögonvrån, som alltid när jag pratar om det. Det var just då, en så stark upplevelse för mig att den liksom trängt sig djupt in i mitt cellminne.

Så småningom hamnade jag i den franska familjen som bodde tvärs över gatan från familjen Mullers. Detta genom kontakter familjerna emellan. Jag visste att jag bara skulle vara i hos Mullers i åtta veckor, för mamman och de två barnen skulle åka till hemlandet och vara där i ett par månader. Men jag fick det bra i den unga franska familjen, som hade en treårig son. Där stannade jag tills det var dags att bege mig ut på en roadtrip via greyhoundbus, genom Florida, Texas, Calefonien, Arizona, Grand Canyon m fl, ställen.

Ja det finns mycket att berätta. Det var många upplevelser och att som ung få möta både glädje och hinder som det ju också var emellanåt har säkert satt sina spår och format inställningen till livet på något sätt, inbillar jag mig.

Jag är tacksam att vi har fortsatt kontakt Eva och Gunilla, alltid genom julkort varje år, men nu de senaste året även i verkligheten.

Love you for ever!

Drömmen

Tänk när jag sitter där, på den grekiska ön och skriver. Eller inte. Det är min metafor (sedan långt tillbaka), att ha landat i "mitt" hem. Kanske ska det bara förbli en dröm, en längtan, en symbolik för harmoni och enhet. Det kanske kommer något annat i min väg, på min resa.

Den som lever får se.