Ja det kanske det är.Men vill inte kalla den mammablogg. Men det kommer att handla mycket om hur livet gestaltar sig efter att barnen lämnat hemmet. Om det nya livet. Det är mycket känslor som kommer i omlopp. Man pratar om tonåringens frigörelse från föräldrarna. Men pratar man om föräldrars frigörelse från barnen. Det är också en process. Helt plötsligt upptäcker du att du har massor av egentid. Du behöver inte handla lika mycket mat som tidigare. Du har inga tider att passa, du kan själv bestämma när du ska äta. Du behöver inte plocka upp kläder från golvet för att föregå med gott exempel. Du kan spela musik hur högt du vill och dessutom den musik du själv vill lyssna på. Du behöver inte skynda dig i duschen.
Ja livet förändras på många områden. Och det värsta är att det gör det över en natt. Väldigt abrupt.Helt plötsligt står du där ensam och ska ta hand om dig själv.
Ja, jag känner igen detta, sannerligen! Men min minsting som flyttade hemifrån i oktober, behöver mig minst ett halvt år till, då hon går ut gymnasiet. Jag får nästan dagliga sms om allt möjligt. Fortvarande hennes behov som ska tillfredställas, dock inte omedelbart som förut, numera med en frågan "om du kan, eller när kan du...?"
SvaraRaderaMen sms:en har också blandats med 'Tack!' och ' Hur mår du?', vilket är ett framsteg och känns skönt, vuxet på nåt sätt. Att hon bryr sig om mig, om andra människors välmående och tid. Jag är så hungrig på min egen tid nu, t.o.m hunden stör mig ibland...Samtidigt som det verkligen är dubbla känslor med saknad, tomhet, oro för hennes väl och ve...Men detta är väl livets gång!
HEJ !
SvaraRaderaJa det är ju så det ska vara.Även om det är en naturlig process av livet så känns det. Det är inget som går omärkt förbi. Utan en livsprocess som alla andra.Och visst är det dubbelt. Känslor av frihet och möjligheter som kanske bromsas av oro, undran och ensamhet. Men det är då vi får chans att träna tillit. Tack för din kommentar.