måndag 10 januari 2011

Motstånd

Nu ska jag ta mitt motstånd i handen och dra iväg med det till gymmet.Det är viktigt att visa vem som bestämmer. Ibland måste man dressera delar av sig själv likt man gör med hunden. Det går inte alltid att vara katt, gå sin egen väg, slicka tassarna när andan faller på och tro att grädden jag slickade i mig under julen ska sina ut genom kroppen på något märkligt sätt.Nej nu ska här spinnas på riktigt så att svetten rinner och allt mättat fett slungas ut genom svettdropparna. Livet måste ha balans. Ibland är jag den dresserade hunden, ibland den egensinniga katten, glad och sur,allvarlig och skämtsam, nöjd och otillfredställd. Vi är fyllda av motsatser och motstånd. Ett sätt att luckra upp mitt motstånd brukar vara att att jag utgår från en linje, i ena ändan sätter jag den positiva vinningen och i den andra det negativa resultatet. För det mest (obs, inte alltid) vinner den positiva ändan. Nu går jag till gymmet.

2 kommentarer:

  1. Det är så sant...

    Jag får ofta tvinga mig sjãlv till att gå till gymmet eller ut på en promenad (särskilt när vädret är dåligt) Men har du någon gång ångrat att du gick, efteråt? Aldrig...

    Eva i Los Angeles

    SvaraRadera
  2. Eva, NEJ! Tvärtom,jag överlycklig och stolt för att jag tog mig dit /ulla

    SvaraRadera