Drömmen

Jag står på en äng, nära ett vattendrag och en skog. Framför mig ligger en smal grusig stig. Den slingrar sig framåt och in i skogen. Min nyfikenhet tar mig till stigens början. Jag säger farväl till ängen och börjar min vandring, utan något känt mål.

Vägen slingrar sig förbi ett landskap med skog på båda sidor. Vägen är grusig och stenig, ibland sparkar jag till småstenar och ibland sprätter en större sten i väg.

När jag går där och andas in doften av skog upptäcker jag en penna som ligger vid vägkanten på min vänstra sida. Jag tar upp den och stoppar den i fickan. Jag fortsätter att gå. Helt plötsligt dyker det upp vad jag tror är en hund på min högra sida. Men när hunden biter och drar i mitt byxben inser jag att det är en varg. En liten valp. Vargen hindrar mig från att gå vidare. Och plötsligt händer något märkligt valpen blir mycket större, reser sig på bakbenen och sträcker frambenen mot mina axlar och omfamnar mig. Det känns  tryggt.

Tillsamman med vargen eller rättare sagt med vargarna, för det är nu två stycken, fortsätter jag min vandring. Vi kommer så småningom fram till ett staket med en grind. Där finns också en stoppskylt med en polishand på. Lite fundersam öppnar jag grinden och med min hjälp glider den enkelt och snabbt upp. När jag kommit in där........ja då VAKNAR jag.

Hade gärna fortsatt drömma. Det var en spännande drömm med en viss förväntan i. Den stora stygga vargen (arketypen) blev min vän och jag kände mig trygg med den.

Jag slår upp varg och finner att det kan stå för rädsla. Intressant med tanke på att jag jobbar på att bli vän med dessa. (Självklart får det tas med en nypa salt men alla budskap är välkomna )

Sagt om drömmar:

Drömmar och skuggor är samma sak (svenskt ordspråk)