torsdag 31 mars 2011

Oskar Larsson

Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan 
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
                              och det som stänger.

I väntan på att vårens och mina knoppar ska brista visar jag konst av min kära son Oskar Larsson.






4 kommentarer:

  1. WOW,
    vilken talang han har din son Oskar.


    Eva i LA

    SvaraRadera
  2. Javisst har han, dock inte från mig....

    SvaraRadera
  3. Men mamma! du kan ju inte citera den dikten utan att ha med det vackra slutet?

    Då, när det är värst och inget hjälper,
    Brister som i jubel trädets knoppar.
    Då, när ingen rädsla längre håller,
    faller i ett glitter kvistens droppar
    glömmer att de skrämdes av det nya
    glömmer att de ängslades för färden -
    känner en sekund sin största trygghet,
    vilar i den tillit
    som skapar världen.

    SvaraRadera