Ögonblicket

"Vårt sanna hem är detta ögonblick. Att leva i detta  ögonblick är ett mirakel. Det är inte att gå på vatten som är det stora miraklet. Miraklet är att gå på den gröna jorden just i detta ögonblick, att glädjas åt friden som finns omkring oss just nu. Frid finns runt omkring oss-i världen och i naturen-och inom oss-i vår kropp och vår själ. När vi lär oss att förnimma denna frid, kommer vi att helas och omvandlas. Det är inte fråga om tro utan om övning."

                                                                  Thich Nhat Hanh
                                                                  (Zenmästare, poet, författare, fredsaktivist, från Vietnam)

Finistere

Har hittat en av mina favoritförfattares blogg.
Bodil Malmstens.
Gillar henne.
Inte bara för att hon ser så pillimarisk ut.
Hon skriver enkelt och nästintill fjäderlätt men ändå med en viss skärpa i texten.

(Det lät de.... kanske skulle satsa på att bli recensent, kan ju hitta på vad som helst)

http://www.finistere.se/

Festfin

Vet inte om fenomenet har något namn.
Men jag och även andra närstående såsom syster (kanske syskon) och barn har således detta problem.

Att jag aldrig lär mig.
Måste skriva en stor lapp på väggen att jag bara får inhandla i samma färg, samma mönster och kvalite.
Det är ju en sådana småsaker som underlättar livet.

Nu står jag där med udda sockar igen.
Haha...kul !

Jag har i och för sig inga större problem att ha på mig en svart och en grå (inte mina barn heller) men ibland vill man ju klä upp sig.

Den helande kraften

Varit på Jungföreningen och en  filmvisning idag. Alltid givande och intressant. Dit kommer människor med samma intresse. Självklart intresserade av Carl-Gustav Jung och hans lära.Men de riktar sig även ut mot andra terapiformer. I dag handlade det om kraniosakral terapi. Det är en kroppsterpi som handlar om att balansera kraniet och kroppsvätskorna (ungefär så).

Det var en konstärinna från Bohuslän som gjort en film om en sådan terapeut. Hon har själv gått i behandling hos mannen. Tagit tåget från Sverige till Oslo under två års tid. Det enda han gjorde var att hålla händerna på min kropp , säger hon. Det framkommer i filmen att han hjälpt dyslektiker att bli  fria sin åkomma, han hjälper patienter med ryggont och andra fysiska åkommor.
Mannen i fråga är nu 80 år och still going on.

Efter filmen förs diskussioner om diverse helande metoder och vad det är som gör att vi blir fria från besvären på ett så enkelt sätt. Och från besvär som anses mer eller mindre obotliga. För att summera det hela kom vi fram till att kroppen och själen läker sig självt. Men det behövs en gynnande miljö för att så skall ske.

I terapirummet oberoende vad det är för metod,  möter vi en person som är fri från värderingar angående mig själv och som  möter mig med ett öppet sinne och i den energin kan ett helande ske.

Tänk så enkelt och vackert.

Månadens poet

För 8 år sedan var min dotter 15 år och fick den ärade titeln Månadens poet i GP.

Hon skrev bla, följande :


                                               Det vackra folket
                                               för det är ju så
                                               att så länge det vackra folket
                                               stannar kvar på festen
                                               kan du och jag
                                               dansa i vår ensamhet

                                               och vara tacksamma

                                               att vi inte tillhör dem.


Besök
Jag fick besök
rymd av hetta
skräckslagen för hans sätt att låta ena armen
vila på dörrposten
livsfarligt att möta hans blick
paralyserad när han vrider på nacken
kärleken var på besök
den hann tyvärr inte stanna på kaffe.
                                                          

Visst gör det ont

För några dagar sedan citerade jag första versen av Karin Boyes dikt "Visst gör det ont när knoppar brister". Oskar (min son) som är en älskare av dikter kommenterar att jag missat den vackraste versen och slutet. Han har rätt, hela dikten bör läsas. Den är så otroligt vacker och kraftfull. Och speciellt slutet.

Det är ju inte bara vårens knoppar som tvekar att slå ut i blom det kan ju också vara våra egna. Det är lätt att hålla tillbaka för rädslan men när vi väl släppt den, när vi låter vårt hölje falla, ja då är det som om vi aldrig gjort annat och tryggheten och tilliten bara finns.

Här kommer denna älskade dikt i sin helhet.

Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan 
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
och det som stänger.

Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya

glömmer att de ängslades för färden -

känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
som skapar världen.

Andningshålet

I morse snörade jag på mig mina känger och vandrade över Forsgårdens golfbana till mitt "andningshål" (inte att förväxla med ett golfhål ) som är en gammal gravplats inte långt från Gåsevadholms slott.
På denna plats ligger slottets anfader Friherre Nils August Silfverskiöld begraven tillsammans med sin maka.

Jag går hit ibland för att andas ut och krama de gamla träden. I utandningen låter jag gammal tung energi släppa taget och sjunka ner i moder jord där den förmultnar och så småningom transformeras till ny livgivande kraft.

Det är en härlig plats att vistas på. Träden står i en cirkel  runt gravstenen och ytterst avgränsas området av en stenmur. Det är mycket fågelkvitter och en avslappnande atmosfär.

Det blir lätt att andas.