klimakterieförvirring

Vissa dagar är förvirringen stor.
I morse bryggde jag mitt kaffe. Trodde jag. En blick på kaffebryggare och jag såg inget vatten i den.Märkligt tänkte jag, hällde jag aldrig i något vatten, eller har det fastnat någonstans, har det blivit stopp.
Jag tar behållaren från plattan och häller i (nytt) vatten och fyller på bryggaren (igen). Precis när jag gjort detta vänder jag blicken mot vänster och vad hittar jag där; en stor kopp nybryggt kaffe.
Otroligt, hur kunde jag glömma det.

Jag lyckas ta mig till jobbet och där upptäcker jag att jag tagit på mig dubbla skärp. Hur kan det ens vara möjligt.

Dessa förvirrade händelser får mig att tänka på kusinen. Hon är ändå ett snäpp värre än mig (måste erkänna en tacksamhet här). För ett tag sedan kommer hon körandes i familjens bil. Svänger in i radhusområdet, där alla har sina egna parkeringsfickor, hon upptäcker att deras parkering är tom och tänker, jaså Hasse är inte hemma än. Hon fattade inte just då att den var tom pga hon körde bilen.

En annan gång kom familjen ut på morgonen och upptäcker att bilen är borta. Oj, någon har stulit familjen Flinks bil. Men efter lite tankeverksamhet och diverse diskussioner om var bilen sågs sist så slutar det med att den hittas på ICA:s parkering ett par kvarter bort. Kusinen hade glömt bilen utanför affären dagen innan då hon var där och handlade.

Det hände också en grej för henne med kaffebryggaren. Hon skulle brygga kaffe på jobbet till arbetskamraterna. Hon fyllde också bryggaren med dubbla vattenmängder och resten minns jag inte  Men det slutade i alla fall med att kaffet rann över och hela pentryt fylldes av denna dryck.

Detta är bara några anekdoter.

Nu kanske några av er tänker att det måste vara en förvirrad gen som finns i den där släkten. Och så kanske det är. Men kusinen har läst någonstans att klimakteriet kan uttrycka sig som ett förvirrat tillstånd, så hon är överygad om att det kommer att gå över (förhoppningsvis innan "åldersförvirringen" sätter i gång)