Med dessa tankar kom orden "Tidens förgänglighet" till mig. För att säkerställa ordens korrekta innebörd, vilket ju är: ändlig, dödlig, googlade jag och hittade då en dikt som jag gärna vill dela med mig av.
Tiden är förgänglig av Johan Edfeldt
Tiden rinner likt sand genom dina fingrar
Förgäves försöker du samla upp kornen med andra handen
Men på marken under dina händer finns endast spår kvar av sanden
Du böjer dig ned
Sträcker ut din hand
Men sanden är ej nåbar
Kornen kan ej plockas
Du finner dig osäker
Tänk om du förlorat tid?
Då ansatsen var förgäves
Men du genomförde den fast än
Men om du icke, hade du vågat chansa?
Hade du dristat att inte ta möjligheten?
Den fanns ju ändå där
Den finns väl ändå kvar?
Skrattet sägs få sanden att falla långsammare
Men går den att kristallisera, för att inte falla alls?
Kärlek värmer
Värme gör sand till glas
Först då blir livet evigt.
Livet är evigt, men inte tiden...så faller orden av det du skriver, och dikten, in hos mig. Tack!
SvaraRaderaLLivet är evigt men inte tiden....det var vackert.
Radera