Fotboll-en del av livet

Det bor en fotbollssupporter i mig.Det må vara hur simpelt och hur onödigt som helst (om man nu ska dra en parallell till vad som händer i Syrien och även i Ukrainas diktatoriska styre) men jag anser att fotboll är förenande. Och desutom en livsbejakande aktivitet. Både för spelare och åskådare. Den kan också vara som ett konstverk och hur vackert kan inte ett mål bli.

Visst är det härligt när 60-åriga män och kvinnor klär sig i blågul peruk med en filthatt på sne och skriker ut sin glädje som om de vore 7 år. Det kallar jag att ha ett väl bevarat barnasinne.

Det som är mest fantastiskt med fotboll tycker jag är att det behövs egentligen ingen dyrbar utrustning. Och den känns även demokratisk. Den kan spelas av alla, fattig eller rik, den lilla pojken, tonårstjejen affärsmannen eller kvinnan.

Den ger en känsla av gemenskap och samhörighet. För nog är det häftigt att så många runt om i Europa just nu bänkar sig framför TV:n samtidigt som du och upplever spänning,glädje eller besvikelse.Man är inte ensam om känslorna i alla fall.

Fotbollen har gett mig många glada stunder (och då tillhör inte jag de största supportrarna) och minnen som nog aldrig suddas ut.


Tänk om vi får gräva guld i Ukraina.