Vanan trogen

Jag slarvade ett tag med att göra yoga. Flytten och dess åtaganden gjorde att jag inte hade ro att stanna upp. Egentligen behövde jag det som mest då, men det är lätt att falla igenom. Nu har jag i alla fall kommit igång igen. Och oj, vad jag märker skillnad Det är som om yogan blir som en fallskärm. Du har något att stötta dig mot, en kraft som ger tillit och visar vägen till landningsbanan inom dig själv.Det känns så starkt. Jag har under två veckors tid avslutat yogastunden (som jag gör på morgonen) med mantrasång i 31 minuter. Även det, är starkt. Det blir en reningsprocess av sinnet och jag märker hur mycket lättare det blir att sålla bort det som inte är mitt. Fötterna hittar ett stabilare fotfäste och min egna energi manifesteras djupare.

Än en gång inser jag vikten av att vara vanan trogen.


Namaste

Glädjekällan

Njuter! Ja, jag njuter av att bo i Göteborg.Det är en skön känsla att vakna upp och veta att jag snabbt kan ta mig till mina oaser,för avslappning, inspiration, glädje, skratt och en massa annat.

Snabbt har området kring Röda sten seglat upp på fem-i-topp-listan.Där kan man flanera utmed kajkanten, ta en fika eller mat, vara kulturell, se utställningar, sola på klipporna eller det jag gjorde i går.Då var jag på en underbar konsert på pråmen. En man vid namn Siddharta Silversol,öppnade upp sitt vardagsrum för oss, säkert 150 personer, som sjöng böner och mantrasång från 12 olika traditioner  tillsammans med, Peter Elmberg från mundekulla retreatcenter. Så vackert. Därefter var det konsert med Dan Reed, som tydligen var sångare i ett känt band på 90-talet. Men han hoppade av, gillade inte musikindustrin. Stannade upp och hittade sedan sin egna inriktning med hjärtliga texter. En fantastisk live artist. Härlig stämning.

Sådant här gör mig glad. Det lite annorlunda, det spontana och oväntade.

Drömmen om Sverige, Herregud och Ullaredspriser

Tillbaka i Alanya i Turkiet. Det är väl inget ställe jag skulle valt om jag planerat resan (jag menar det räcker att ha varit här en gång) men mitt behov just nu var, sol, värme och att vara i sverige senast 4 juli igen.Sol och värme har jag fått. Senast jag var här, är kanske 12 år sedan, det var jag och mina barn.

Det var på den tiden alla killar hade luggen uppåt och Kenneth Andersson (fotbollspelaren) spelade i turkiska Fenerbahce. Oskar köpte en fotbollströja med Andersson på ryggen och med sin ljusa kalufs och precis som Kenneth, luggen uppåtkammad, blev han en kopia av svenska idolen. Oskar fick uppleva några timmar av
stjärnstatus när vi drog fram på gatorna i Alanya. Vuxna män kom fram och tog i hand, nickade och hyllade Andersson. Killar i hans  egen ålder (10-11 år) cyklade efter oss och ropade Andersson, Andersson.

Det var en rolig kväll.

I ett gathörn, under ett rosa träd möter jag en turkisk man som kan oerhört bra svenska, trots att han aldrig varit i Sverige. Däremot drömmer han om att en gång kunna flytta hit. Det är migrationsverket som sagt till honom, att om han ska ha någon chans att få jobb här, vilket han måste ha, för att få uppehållstillstånd, så måste han kunna svenska. Antagligen är mannen ett språkgeni. Vissa ord är med brytning på skånska.När han nämner hjärta, skårrar han nästan värre än Björn Ranelid.
Den skånska dialekten har han snappat upp av en arbetskamrat han hade en gång. En kille från skåne. Det är också av honom han har fått drömmen om Sverige.Det enda han vet är att migrationsverket ligger i Uppsala och att vi inte jobbar lika mycket som i Turkiet. Det är därför han vill till Sverige, att slippa jobba 12 timmar, varje dag. När jag berättar vad jag jobbar med, gapskrattar han. Han frågar flera gånger, om barnen verkligen får lära sig laga mat i svenska skolor. Ja, och att bli medvetna konsumenter, säger jag. Han skrattar en gång till. För honom låter det högst osannolikt.

För att vässa svenska språket läser han böcker på svenska. Nu höll han på med Paulo Coelhos bok, Pilgrimsresan, inte den lättaste, vill jag lova. Boken är fylld av symbolik och budskap. Han tycker den är lite svår, men han gör anteckningar efter de meningar han inte förstår och ska sedan läsa en gång till och göra en djupare analys av orden. När jag berättar att jag vandrat den leden, lyser han upp och bjuder in mig till ett samtal på stranden. Vi sitter ner och det visar sig att vi har många lika intresseområden. Efter en stunds djuptittande i ögonen och lite väl många Ranelids "du har ett varmt hjääärrrrrrtaaaa", tackar jag för mig och lämnar honom ensam med drömmen om Sverige.

I Alanya är det stor kommers och försäljning.Det är ett himmelrike om du vill köpa märkes kopierade väskor, skor och gud vet allt.Eftersom jag är inne på att ha ett konsumtionsfritt år, hade jag bestämt mig för att inte shoppa någonting. Och det gjorde jag inte. Det lockade mig inte alls,bara jag tänkte tanken på alla mina nerpackade saker som står på vinden och som jag antagligen inte kommer att sakna, gör att jag nästan mår illa av alla prylar jag ser. Jo, jag vet att det behövs konsumtion för att jobb ska finnas och att kunna hålla igång ett lands ekonomi. Men den diskussionen tar vi en annan gång. Den här smått ironiskt roliga skylten hittade jag utanför en affär.

Många undrar från vilket skandinaviskt land jag kommer ifrån. Här är många turister från Norge, även Danmark och en hel del finsktalande. Jag tycker nog att det finns mest norska flaggor på svaj, fler norska TV program som visas och fler norsktalande turkar. När jag säger att jag kommer från Sverige,är det inte ovanligt att de utbrister, "herregud".

Det säger jag med, herregud!