I dag blev det en sådan där magisk morgon. Vid Majvallen gjorde jag mitt vanliga val; vagnen eller promenaden. Jag valde promenaden och insåg att jag kunde strosa till jobbet, då jag hade gott om tid. Med långsamma steg tar jag mig in i halvdunkla slottskogen. Det är i långsamheten det händer. Det är då sinnena öppnas och nuet träder in. Jag stannar och lyssnar till fåglarnas morgonkvitter och upptäcker mitt eget leende. Jag ser gryningsljuset höja sig över Sahlgrenskas hustak och minns de tidiga morgnarna på Santiagoleden. Det är en speciell känsla att uppleva dagen vakna upp. Jag ser de morgonpigga joggarnas ansiktsdrag och hundägarnas vana promenadsteg. Den något kalla vinden biter skönt i kinderna, jag tar ett par djupa andetag och inser att jag, precis som Gunde Svan faktiskt har ståpäls. Ha en underbar dag

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar