En del av livet

Jag har de senaste två månaderna träffat så många ensamma människor. Det gör ont i mitt hjärta när jag sitter och matar den parkinsonsjuka mannen som är i min egen ålder. Mannen som bor ensam i ett mysigt litet rött hus. Han har med all säkerhet varit en kreativ, intellektuell människa med mycket åsikter och ett aktivt liv. Nu har fått lämna över livet i okända människors händer. Han vill ta i min hand innan jag går. Få känna lite mänsklig värme. Han har ingen som kramar om honom eller säger några tröstande ord.

 Likadant är det med kvinnan som trodde det var morgon när jag kom klockan fem på eftermiddagen. Hon hade legat i sängen hela dagen och missat ljuset. Hon frågade om jag tycket att det var någon ide att klä på sig när hon ändå skulle lägga sig klockan åtta. Nej, vi kallar morgonrocken för kvällsrock istället sade jag och svepte den över nattlinnet.

Här är ju lite ensamt sade kvinnan som har alla sina barn utomlands.

Han har levt ett aktivt liv med mycket pengar, mycket god mat och dyra viner, med kvinnor och lyxbilar. Några år yngre än mig. En dag sade det pang, och livet blev sig inte likt längre. Nu sitter han fast i en etta och med okända människors hjälp får han det basala i tillvaron att fungera.

Det finns mängder av exempel och det är ju inte så att en längtar efter att bli gammal.

Men det är livets gång. Och jag kan bara säga TA VARA PÅ LIVET - då menar jag inte att du ska stressa runt och hinna göra det ena och det andra med andan i halsen. Men skjut inte upp det du vill - tänk inte att det gör jag längre fram. Gör det NU.Längre fram kanske inte hinner komma.