Det är första gången jag sätter mig här (vid bloggen ) och är helt tom i huvudet.Vill inte känna så. Tycker inte om känslan av tomhet, inte nu, jag vill leverera. Inser att det är nu jag ska leva som jag lär. Hur många gånger har jag inte uppmanat mina yoga-elever att vara där de är. "Upplev dina känslor, ändra inte på dem, acceptera det du känner, upplev nuet och tillåt dig att bara vara"
Nu ska jag bara vara.

När man mår som bäst märker man det inte.
SvaraRaderaKlokord från kusinen