Steg för steg

Ibland undrar jag om vi inte har vårt liv utstakat inom oss. Att det finns en väg att följa, ett pussel att lägga. Om jag blickar bakåt i mitt eget liv kan jag urskilja små pusselbitar som efter år har fogats samman och blivit till en helhet.

Helt plötsligt kan jag förstå varför jag köpt vissa böcker och satt i bokhyllan för att sedan flera år efteråt ge mig stor glädje och inspiration.

Jag var på Zenbudhhistisk meditation i går. Har tidigare då och då droppat in på Tibetansk budhhistisk meditaion men kände att jag sökte något annat. När vi sitter där och jag ska ge en kommentar tilll  lärarens fråga om varför vi kommit dit säger jag utan att tänka därför att min väg har lett mig hit. Det kändes så starkt precis när jag sade det och i det ögonblicket förstod jag att alla omvägar varit nödvändiga. Och nu förstår jag varför jag köpte en bok om Zen för 12 år sedan men nästan aldrig tittat i. Det var då min väg dit började.

Det var likadant när jag började med yoga. Det började med att jag köpte en bok på bokrean 16 år tidigare. Detta utan att ha ägnat en tanke åt yoga. Jag bara köpte den. Boken har klarat sig undan utresningar från bokhyllan och ett par flyttar. Så kom då dagen då jag utövade mitt första yogapass och jag kom att tänka på boken som stod där och aldrig hade blivit läst. Men nu var det dags, tiden var inne.

Fröet till en kvinnocirkel satte jag nästan för 20 år sedan. Det går att läsa i en av mina reflektionsböcker.
Upptäckte detta i höstas då jag gick en kvinnnocirkelledarutbildning.

Det finns säkert fler pusselbitar att hitta.

Jag tror att vi hela tiden blir vägledda men inte alltid förstår vinken eller inte vill eller inte orkar (av någon anledning) höra budskapet.

Men som tur är så kan trädan avlösas av blommning och allt detta sker när tiden är mogen.