Oskar Larsson

Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan 
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
                              och det som stänger.

I väntan på att vårens och mina knoppar ska brista visar jag konst av min kära son Oskar Larsson.

Infallet

När jag satt på bussen hem från jobbet i morse fick jag ett stark infall ( längtan) att jag måste till havet.
Så när jag kom hem satte jag mig på Öresundståget och åkte de 21 minutrarna till Varberg.

Väl framme tog jag mig till Varbergs Taj Mahal (min egna liknelse) eller rättare sagt till kallbadhuset. Sedan gick jag strandpromenaden utmed havet. Vid promenadens början var det disigt och friska vindar. Vågorna slog hårt mot stenarna intill kanten och för att inte frysa om öronen åkte huvan upp. Ju närmre Apelviken desto mer spräcktes molntäcket upp och väl där framme sken solen. Och himmlen var blå.
Jag satte mig i lä vid en liten stuga och stornjöt av sol, himmel och hav.

Efter en stunds avkoppling i solen gick jag tillbaka mot fästningen igen och avslutade dagen med en paj på "Cafe Blå Dörren".

Sedan var det dags att hoppa på tåget igen och efter en stund var jag tillbaks hemma med en härlig känsla i kroppen och ett luktsinne fyllt av tångdoft.

Syftet

"Lär dig komma i kontakt med tystnaden inom dig
och vet att allt i livet har ett syfte"
     
                      Elisabeth Kubler-Ross

Så jag fortsätter på den vägen, den tysta och återkommer när jag har något att säga.

Jo förresten i går kom jag på att jag försöker (därför att jag vill) åstakomma något i ordväg
men det blir totalstopp. Och i samma stund kom jag på att jag är ju inne i en process där jag vill ha så mycket tystnad som möjligt, jag vill inte ge ut, prestera eller bevisa.

Så det är bara att gilla läget, stanna kvar i energin, acceptera att jag befinner mig där jag är just nu och inse att det är det som är syftet med livet i just detta ögonblick.

Tystnaden

Ibland får jag en stark längtan efter tystnad.
Då måste jag stänga av allt. Och jag menar verkligen allt.

Jag har läst någonstans om att odla tystnad.

Här följer ett recept:

Börja med att så ett frö. Strö ut näring och vattna.
Likt andra odlingar finns det risk för ogräs, så ge inte
upp om mental aktivitet börja omsluta rötterna och
vägrar ge efter.
Låt istället tankarna och de mentala strukturerna
sköljas bort med växtvattnet. Släpp taget om dem och låt dem rinna bort och ut i ett större vattendrag.
När du rensat ut kan du börja spara på energi och efter hand kommer
upplevelsen av tystnaden att omsluta dig och harmoni

att infinna sig.

BV-ledigt.

Ibland vill man bara stanna upp och enbart finnas till.
Inte planera eller engagera,
inte välja, inte strukturera eller involvera.

Bara sitta stilla, titta in i väggen eller upp i det blå.

Andas in och andas ut, följa andetagets rytm
och invänta ny energi.


Undrar om det finns någon förkortning för detta tillstånd som man kan ta ledigt för.
Man kanske kan ta BV-ledigt (bara vara ) ?

Terapeutens roll

Det är en ynnest att vara medresenär på en annan människas livsfärd. Det är stort, lärorikt och helande.Det innebär förståelse, god vilja, ett medvetet lyssnande och acceptans. Delaktigheten i processen är att inta den förlösande rollen likt barnmorskan. Du hjälper till i framfödandet av det nya och klipper strängen till det som inte gagnar längre. Att se personen omslutas av nytt ljus och ta otvivelaktiga steg mot det nya är en  magisk upplevelse och en fantastisk förmån.

Gnoti seavton

....betyder känn dig själv. Uttrycket härstammar från antiken och finns att läsa i boken "Långsamhetens lov ( med tillägget ) eller att åka moped genom Louvren" av Owe Wikström (professor i religionspsykologi). Boken har stått i min bokhylla sedan 2002 och jag återkommer till den med jämna mellanrum. Jag kan plocka ut den från hyllan, slå upp en sida, läsa ett par rader och känna att ett lugnt leende sprider sig i ansiktet. Den är fylld av så många klokheter och jag nickar instämmande efter varje rad.

Han ställer frågor om vem som hinner njuta av livet ? Och vad händer med den som alltid tvingas vara effektiv ? Han undrar varför så många pratar om sin längtan efter långsamhet - för att i nästa sekund jaga vidare ?

Han propagerar för vikten av det djupa allvarliga samtalet och den goda ensamheten.

Författarens egna rekommendationer är att boken bör läsas på ett strosande sätt, förslagsvis på ett cafe`eller i en skön fåtölj. Så om du nu tänker strosa runt på stan i helgen och söker andrum på ett cafe`plocka då gärna fram boken och läs ett par rader.

Kanske läser du följande: Ge upp fullständighetsivern. Gör istället få saker och gör dem med mättnad.

Zazen

Jag turnerar runt på stans (Göteborg) olika Zen-föreningar. Detta för att hitta en plats att landa på.
Jag vet när något är "min grej" det känns så starkt i hjärtat och inga som helst tveksamheter förekommer.

Nu har jag inte sagt att jag ska bli buddhist. ( I alla fall inte så här på en gång )  Utan det jag främst är ute efter är deras meditationsform zazen.

Den stillasittande meditationen tränar oss att bli mer närvarande och fokuserade på nuet. Genom meditationen tränar vi oss också i att släppa taget om gamla mönster, idéer och tankar – och istället låta allt födas på nytt i varje ögonblick. ( Göteborgs Zencenter)

Det är en stillasittande meditation som görs i  3 (eller 2 ) ggr 30 min och däremellan en gående meditation. Man håller uppmärksamheten på andningen. Målet är att sinnet ska stillas och förbli tomt.

Meditaionen kan självklart göras hemma. Och skall också så göras, du ska ju meditera regelbundet för bästa effekt. Men det blir lite annorlunda att meditera i grupp. På något sätt fördjupas den och du tar också del av den energi som finns i rummet när det är flera.

På Torsdag blir det besök hos den tredje föreningen och den sista.

Namaste