Tid Tillit Tålamod

Dessa ord var mina hörnstenar under en period i mitten på 90-talet.
Det var då jag började. Ja började leva mer medvetet. Började dra i handbromsen allt oftare.
Förstod att det bara är jag som har ansvar för hur jag mår, hur mitt liv formas, vad jag ger ut, vilka
projektioner jag sänder till andra men också vilka projektioner andra sänder ut.Vilka förväntningar jag väljer att leva upp till och vill leva upp till. Hur nöjd jag är med mig själv,osv.

Egentligen visste jag allt detta redan som tonåring.
Det var under mina "filosofi-lördagar" på sängen i min ensamhet som jag fick svar på frågor jag ställde.
Varje Lördag några timmar drog jag mig undan kompisar (följde mitt innersta behov) och njöt av min egna tid (innan det dags för fest och skoj).Redan då förstod jag att om jag fokuserar på något väldigt starkt och bestämmer mig för att inte ge vika så kommer det att uppenbaras.Vilket det många gånger också gjorde (hade aldrig hört talas om Law of Attraction). Jag minns också att innan jag gav svar på någonting vände jag uppmärksamheten mot hjärtat och inväntade ett tecken. Jag lyssnade mycket inåt och detta utan att ha läst en enda (visste inte ens att det fanns) bok i ämnet "följ ditt hjärta", "lyssna inåt", "du har alla svar inom dig" etc. Jag älskade också mig själv utan att behöva läsa någon bok om hur jag skulle gå tillväga. Allt bara fanns där, naturligt och självklart.

Åren går och ekorrhjulet börjar snurra. Hem,barn och jobb behöver sin tid. Autopiloten går på allt oftare och ibland är den till och med påkopplad under vilan.

 Men så en dag (som tur var) vaknade jag med frågan vart är jag på väg. Den riktning jag en gång hade intagit på sängen under "filosofi-lördagarna" vart tog den vägen? Hur ofta stannar jag upp och inväntar svaret från hjärtats innersta? Men det finns ju ingen tid skriker jag till mig själv.

Det var då dessa tre T blev till mitt mantra. Jag började påminna mig om att ge mig själv mer egen tid.Jag började träna tillit i alla möjliga sammanhang och som en effekt av denna träning insåg jag att utan tålamod skulle det inte bli lätt.   
I samma veva börjar det trilla böcker över mig med budskap om personlig utveckling, öppna inre dörrar, så mediterar du bäst etc. Det är då jag inser att jag tappat bort den naturligt inneboende och intuitiva förmågan om livet.

Jag måste börja om. Jag börjar mediterar.Men också att läsa en massa böcker. Nu i efterhand kan jag tycka att alla böcker inte är till en fördel. Det blir för mycket intellektualisering av något som finns naturligt på det intuitiva och även känslomässiga planet inom oss.

Men samtidigt så blir jag glad för de har gett mig en bekräftelse på att det jag spontant och naturligt insåg, kände och upplevde som ung är något vi alla redan har inom oss. Jag förstår också att det är lätt att tappa bort det. Jag minns att Ania (som jag mediterade hos) sade att vi behöver egentligen inga böcker, kunskapen finns inom oss.

Och jag håller med. Böckerna finns redan skrivna inom var och en av oss.