Det får mig också att inse hur mycet vi (jag) påverkas av det som händer i naturen. Den gröna färgen blir som healing, fåglarnas kvitter väcker sinnet, vårdoften öppnar hjärtat och alla vitsippor och maskrosor blir som en kryddig kompott som nästan får en att kippa efter andan. Allt det pånyttfödda är så otroligt vackert och hela jag känner mig som ombytt. Och precis då, när allt srålar som mest upptäcker jag att det inte går att ta in, inte allt. Det känns som en molande värk och jag inser att till och med det vackra kan göra ont.
Jag kan förstå att Karin Boye uttryckte att det gör ont när knoppar brister.,
Jag avslutar med sista versen i den dikten.
Läs och njut av den underbara texten.
Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden -
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit som skapar världen.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar