Jag vandrar andralång hemåt. Tittar upp mot himlen och inser att trots att klockan snart är 11 på natten så är det faktiskt ljust ute. Himlen är klarblå och månskäran som lyser ner mot jorden ger det lilla extra ljuset som får kroppen att spritta till. Jag kommer till Allmännavägen som är min favoritgata.Den gör inget större väsen av sig men innehåller ändå så mycket.Jag plockar en klase av syrenbusken som dinglar ut mot vägen vars rötter tillhör Gathenhelmska reservatet. Jag myser och flyktiga tankar kommer och går. Plötsligt befinner jag mig på min barndomsgata. Jag har som många gånger förr hoppat av Kullabergsbussen och går Boråsvägen hemåt i min ensamhet,därför att jag valt det. En och annan bil stannar och frågar om de ska köra hem mig. Nej tack jag går,säger jag till svar oavsett om det är tio minus eller plus ute. Mina lyckligaste stunder i livet har jag upplevt när jag i min ensamhet i natten fått känna in atmosfären från luften, tittat upp mot skyn och tagit in energin som strålat ner från stjärnorna och ja allt det andra som finns där ute som inte går att ta på. I kväll myste jag lite extra av att se stenabåten ligga vid kajen och höra sorlet från Oceanens uteservering.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar