Ytterligheter

Det var ett tag sedan. Kanske är det för att jag inte vill krysta fram något. Jag vill att orden ska strömma fritt utan för mycket värkarbete. Dessutom är jag upptagen med mitt nya projekt, Holistisk yoga. Så intressant. En yogaform som ger möjlighet att gå på djupet in i kroppens dunkla och bortglömda vrår. Med simpla medel, som alltid i yogans värd, kan du hitta nya energigivande källor och bortglömda reservoarer att fylla ditt väsen med.

 

 

Vad jag länge insett, är att det inte alltid är så lätt att stå med ena foten i yogan och den andra i vardagsverkligheten som består av motsatsen. Det vill säga, en värld av prestation, bedömningar, värderingar, strävan, stress och allt annat som det innebär att undervisa i grundskolan. Yogan står för motsatsen. Jag har märkt att ju mer jag yogar och mediterar desto större blir längtan bort från världen som är inriktad på prestation. När jag befinner mig i ytterligheten, där lugnet och icke-värderandet råder inser jag hur skönt och harmoniskt livet verkligen kan vara.

 

 

Dessa känslor får mig att undra vad mänskligheten håller på med. För vems skull håller vi på att slita ut oss, för vems skull jagar vi prestige och beröm, för vems skull måste vi hela tiden bevisa att vi är tillräckligt bra och kunniga.

Just nu hittar jag inget bra svar, så till dess "the show must go on". Eller?