Välja förhållningssätt

Tidigare i veckan skrev jag i inlägget "Insikt" att det är genom handling och i vardagens övningar som vi får våra insikter och chans till att träna det vi intellektuellt tar in.

Jag summerar mina (snart) 2 läsår då jag arbetat på 2 skolor samtidigt. (Vill säga att 50 % fördelning på två ställen är ingen önskedröm och absolut inte när organisation och upplägg är olika.) Jag har under dessa 2 år verkligen fått andlig prövning. Jag har fått träna på att hitta ett förhållningssätt där jag har mått bra. Och det har varit mitt mål. Mitt välmående och hälsa har kommit i första hand.

Vad har jag då fått ut av detta. Jo jag har fått träna på att var här och nu. Att känna mig nöjd med det jag gör och att släppa kontrollen.

Detta i sin tur har bidragit till att jag upplever mindre stress, har ökat min tillit till mig själv och lite annat smått och gott som jag inte nämner här. Jag är verkligen tacksam att jag fått chans att träna detta och nått dithän jag kommit.

Det jag vill ha sagt är att i varje situation (i alla fall i de flesta) och i det som händer oss i livet så kan vi (om vi vill) hitta en utmaning att jobba med och finna en mening med det vi ställs inför. (Detta är min förhoppning och tro)

Jag avslutar med ett par kloka meningar från boken "Mindfulness i vardagen": Ett sätt att möta ständiga förändringar och skapa ordning i sitt sinne är att använda sig av medveten närvaro som förhållningssätt. Vi följer livet som det är och inte som vi önskar att det såg ut. Vi lär oss vad vi kan påverka och vad vi kan lämna därhän. Vi genererar mer kontroll genom att inte försöka ta kontroll över det vi inte kan påverka.

Steg för steg

Ibland undrar jag om vi inte har vårt liv utstakat inom oss. Att det finns en väg att följa, ett pussel att lägga. Om jag blickar bakåt i mitt eget liv kan jag urskilja små pusselbitar som efter år har fogats samman och blivit till en helhet.

Helt plötsligt kan jag förstå varför jag köpt vissa böcker och satt i bokhyllan för att sedan flera år efteråt ge mig stor glädje och inspiration.

Jag var på Zenbudhhistisk meditation i går. Har tidigare då och då droppat in på Tibetansk budhhistisk meditaion men kände att jag sökte något annat. När vi sitter där och jag ska ge en kommentar tilll  lärarens fråga om varför vi kommit dit säger jag utan att tänka därför att min väg har lett mig hit. Det kändes så starkt precis när jag sade det och i det ögonblicket förstod jag att alla omvägar varit nödvändiga. Och nu förstår jag varför jag köpte en bok om Zen för 12 år sedan men nästan aldrig tittat i. Det var då min väg dit började.

Det var likadant när jag började med yoga. Det började med att jag köpte en bok på bokrean 16 år tidigare. Detta utan att ha ägnat en tanke åt yoga. Jag bara köpte den. Boken har klarat sig undan utresningar från bokhyllan och ett par flyttar. Så kom då dagen då jag utövade mitt första yogapass och jag kom att tänka på boken som stod där och aldrig hade blivit läst. Men nu var det dags, tiden var inne.

Fröet till en kvinnocirkel satte jag nästan för 20 år sedan. Det går att läsa i en av mina reflektionsböcker.
Upptäckte detta i höstas då jag gick en kvinnnocirkelledarutbildning.

Det finns säkert fler pusselbitar att hitta.

Jag tror att vi hela tiden blir vägledda men inte alltid förstår vinken eller inte vill eller inte orkar (av någon anledning) höra budskapet.

Men som tur är så kan trädan avlösas av blommning och allt detta sker när tiden är mogen.

Insikt

Det är i vardagen vi har tillfälle att träna de andliga principerna. Det hjälper inte hur många böcker vi läser eller hur många kurser vi går om det får stanna vid en intellektuell process.

Det måste förankras på känslonivå och utövas i handling. Det är först då insikten kommer och vi förstår vad det handlar om.

Vi måste alltså greppa redskapet, knäcka nöten eller låsa upp porten, ja det kan liknas vid mycket, men det är när känslan sätter sig magen och vi jublar "nu fattar jag".

När vi gjort det kommer energin att strömma ner från hjässan till hjärtat där den flyter ut och blir till visdom.

Kontraster

Jag älskar livets kontraster. Att ena dagen sitta under ett träd med risk för att få en apelsin i huvudet och i nästa andetag sätta fötterna i en snödriva. Eller att efter en natt på flygplatsen med hängande kropp lutad över resväskan få landa raklång i en säng. Kan det bli härligare.

Kontraster har det varit hela veckan, i alla fall i vädret. Har upplevt sol och sandstrand. Regn, blåst, åska och kyla. Nåja, inte minus grader men tillräckligt kallt för att frysa i den sommaruppsättning av kläder som var nerpackad i resväskan. Tack vare norska vädersajten yr.no packade jag ner regnjackan. Det visade sig att denna prognos var fullkomlig, det regnade Tisdag och Onsdag som den förutspått.

Men vi har haft det myspysigt. Tiden gick fort, det blev intensivt.

Upptäckte också hur lätt det är att falla in i "mammatjat rollen" igen, ta på dig varma kläder, ta de andra skorna du blir våt med dessa. Det får mig att inse hur svårt det är att bryta vanor och mönster.Trösten är väl att det sker i all välmening.

Puss.

Resan

Ska snart sätta mig på flyget till Malaga. För att sedan ta mig till Nerja. Men först en natt på flygplatsen för att vänta in dottern som kommer från England.

Vad härligt vi ska ha det. Det blir en mor-och-dotter-resa. Vi ska umgås, äta gott, smaka gott spanskt rödvin, äta massa god manchego-ost (lite av en favorit, gjord på fårost), ta långa promenader, vi ska diskutera en bok som vi båda läst (ska läsa klart den i natt), vi ska flanera runt i mysiga Nerja, smaka den goda glassen och bara vara, tillsammans.

Förhoppningsvis skiner också solen och vår känslorna kan börja spira på nytt.

Att allt detta dessutom sker i Nerja, denna lilla pärla på Spanska sydkusten gör ju inte saken sämre.
Jag har förälskat mig i denna ort som bjuder på det mesta.

Jag återkommer om Nerja och till bloggen om en vecka för nu ska jag ta mitt pick-och-pack och dra iväg.

ADIOS

Bli den jag är

Läser ett inlägg från min Yogalärare Tomas Frankell där han skriver om vikten av att släppa taget.
Att ta sig ur sin trygghetszon. Och våga gå mot det okända.

Han uttrycker så bra om vad som händer om vi inte släpper taget när vi borde göra det.

"Vi känner oss otrygga när det gamla försvinner, när det vi lagt i tryggheten  rycks ifrån oss. Ändå måste vi då och då våga göra det, annars dör kontakten med vår själ."

Hur mår vi då när kontakten med vår själ bryts. Som jag ser det så är det när vi blivit robotiserade, när skrattet fastnat i halsen, när kreativiteten slutat flöda, när energin stagnerat, när känslorna och tankarna svalnat, ja det finns många exempel.

Själen utgör fröet till vem jag är.

Det är inte säkert jag är den jag tror. När jag börjar lyssna inåt kan det komma upp önskningar och tankar som jag inte trodde fanns i mig. Men att våga ta emot dessa och följa den väg som de visar, ger mig så småningom nyckeln till den frihet som uppkommer när jag blir den jag är. 

Yogitea

Jag är ingen Te-drickare direkt. Men Yogitea är något jag kan längta efter. Denna gudabenådade dryck har en stomme av kända örter och kryddor samt ett litet budskap på varje påse.

Du får också i botten av förpackningen en liten yogaövning att praktisera, finns både text och bild till.

Vad innehåller då denna dryck. Jo den består av en stomme av, kanel, ingefära, kryddnejlika och svartpeppar. Sedan kan en del andra smaker tillsättas som variation. Dessa ingredienser tillsammans ger balans, stärker nervsystemet, är bra mot förkylningar, ger kraft och energi.

Här följer en förteckning över varje ingrediens nyttigheter:
Svartpeppar hjälper till att rena blodet.
Kardemumma är bra för tjocktarmen.
Nejlika är bra för nervsystemet.
Kanel är bra för skelettet
Ingefära tillskrivs en mängd nyttoeffekter, bra för nervsystemet, förkylning, matsmältningen och mot utmattning.

Dessa kryddor använder Indierna dagligen i sin matlagning. Vi däremot förknippar dem kanske mest med kanelbullar och julbak.

Jag öppnar en påse och läser följande budskap "When there is love there is no question".

Time for TEA !

Broccoli

Läser om Broccoli. Hur dundernyttig denna gröna sak är. Det är supermat står det i texten (Supermat , vägen till ett friskare liv ).Jag har har alltid känt till dess nyttighet men det verkar som om den är ännu nyttigare nu. Det har forskats mycket på senare år kring denna kålsort och den har visat sig ha ännu fler bra egenskaper.

Den är rik på C-vitamin, K-vitamin, A-vitamin, kalcium, fibrer, karotenoider, folat och svavelhaltiga fytokemikalier. Det vimla av antoxidanter och den står med på ORAC-listan över fördoämnen med störst kapacitet att oskadliggöra de farliga fria radikalerna. (Fria radikaler bildas i kroppen och ger bla upphov till cancer).

Broccolin växte förr vilt i det gamla romarriket runt Medelhavet. Först i mitten av 1900-talet blev den populär i Europa.Sedan dess har dess karriär tagit fart.

Broccoli är bra på att skydda kroppen mot cancer tack vare dess höga innehåll av antioxidanter (C-vitamin och flavonoider) som förstör de fria radikalerna.
De utlöser viktiga indoler (när vi tuggar broccolin) som även de ger ett viktig försvar mot cancer.

Vill du rena kroppen på ett enkelt och naturligt sätt så ät broccoli. Den stimulerar ett enzym som ingår i kroppens eget reningssystem. Den ser också till att gifter förs ut med urin och avföring.

Här följer ett axplock om broccolins positiva egenskaper:
Broccoli är bra för hjärtat.
Sänker kolosterolhalten.
Den hjälper huden att reparera solskador.
Det är bra att äta broccoli om man är gravid.
För att skydda ögats lins är det bra med broccoli.
Skyddar mot benskörhet.(Innehåller massa kalcium och mer C-Vitamin/100 g än vad apelsiner gör )

Ja det kanske är dags att börja öka sitt broccoli intag. Jag äter inte ens broccoli varje vecka. Inte för att jag inte tycker om, det bara inte blir så.

Bannlyst den har jag dock inte gjort. Det gjorde tydligen George Bush 1992, i Vita huset, han sade "I am the president of the United States and I am not going to eat any more broccoli"
Kanske har han ändrat sig, om forskningen kring broccolins nyttigheter nått honom förstås.

Det får nog bli en broccoligratäng till middagen och kanske en liten broccolibukett på frukostmackan.

Februari

                                              

Februari, du är inte min käraste vän.

Tänkte att om jag lättar mitt hjärta så kanske jag blir mer vän med dig. Du vemodiga och trevande månad. Du införlivar hopp och kommer med dina ljusglimtar. Det är positivt. Men du kan också vara en tyrann. Du kastar lätt om i ditt väder. Du kan likväl låta fåglarna kvittra som att låta snön dala ner. Det är svårt att välja skodon. Det som passar de kalla morgontimmarna kan framkalla vattenskador i lädret framemot eftermiddagen. Detta gör dig också till en opålitlig månad.

Men som jag sade du har dina ljusglimtar. Trots snötäcket görs det tappra försök av snödroppar att titta fram. Och om du visste vilken glädje och förtröstan dessa små varelser ger när de lyckats hitta en frizon.

Under ditt beskydd finns Torgny, Lage, Agata och Disa. Men också kära Valentin som ger oss en dag fylld av hjärtan.

Ditt namn härstammar från latinets februare och betyder rening. I Sverige kallades du förr för Göjemånaden vilket tycks betyda "tunn snö". Den kan dock vara både hal, skarig och tjock (snön alltså).

Semlan eller fastlagsbullen (kärt barn har många namn) förknippar vi med dig. Förr åts bara semlor på Fettisdagen som för det mesta infaller under februari. (Dock ej i år, 8 mars)
Du bjuder också upp till stort idrottsevenemang var fjärde år i form av vinter-OS.

Nog finns det små härliga oaser i dina 28 dagar, ja du är ju dessutom kortast av dem alla.

Ok, det känns lite bättre nu. Men jag anser dig fortfarande vara opålitlig och lite väl mörk. Men det får jag väl leva med.

Drömmen

Jag står på en äng, nära ett vattendrag och en skog. Framför mig ligger en smal grusig stig. Den slingrar sig framåt och in i skogen. Min nyfikenhet tar mig till stigens början. Jag säger farväl till ängen och börjar min vandring, utan något känt mål.

Vägen slingrar sig förbi ett landskap med skog på båda sidor. Vägen är grusig och stenig, ibland sparkar jag till småstenar och ibland sprätter en större sten i väg.

När jag går där och andas in doften av skog upptäcker jag en penna som ligger vid vägkanten på min vänstra sida. Jag tar upp den och stoppar den i fickan. Jag fortsätter att gå. Helt plötsligt dyker det upp vad jag tror är en hund på min högra sida. Men när hunden biter och drar i mitt byxben inser jag att det är en varg. En liten valp. Vargen hindrar mig från att gå vidare. Och plötsligt händer något märkligt valpen blir mycket större, reser sig på bakbenen och sträcker frambenen mot mina axlar och omfamnar mig. Det känns  tryggt.

Tillsamman med vargen eller rättare sagt med vargarna, för det är nu två stycken, fortsätter jag min vandring. Vi kommer så småningom fram till ett staket med en grind. Där finns också en stoppskylt med en polishand på. Lite fundersam öppnar jag grinden och med min hjälp glider den enkelt och snabbt upp. När jag kommit in där........ja då VAKNAR jag.

Hade gärna fortsatt drömma. Det var en spännande drömm med en viss förväntan i. Den stora stygga vargen (arketypen) blev min vän och jag kände mig trygg med den.

Jag slår upp varg och finner att det kan stå för rädsla. Intressant med tanke på att jag jobbar på att bli vän med dessa. (Självklart får det tas med en nypa salt men alla budskap är välkomna )

Sagt om drömmar:

Drömmar och skuggor är samma sak (svenskt ordspråk)