MANTRA - en enkel energimetod

Ett sätt att rena sinnet och släppa taget om tex, stress, upprepade tankar, okoncentration etc, är att utöva mantrameditaion. Det kanske låter flummigt men ok, låt det vara flummigt då. För den som börjar utöva det inser efter ett tag att det har effekt. Att sjunga mantra är en av mina favoritmediationer inom Kundaliniyogan.

Det finns vetenskapliga undersökningar som säger att mantrameditation leder till minskade muskelspänningar, sänkt blodtryck, mindre stresshormoner i kroppen, hjälper mot sömn och inlärningssvårigheter.

Vad innebär det då att sjunga eller tona ett mantra ?

Jo mantra är ord och stavelser som  ger upphov till speciella ljudvibrationer. Dessa ljudvibrationer påverkar  kroppen och psyket positivt. Egentligen är ljudvibrationen viktigare är själva innehållet.

 Som jag tidigare sade så är mantra en teknik för att rena det undermedvetna sinnet. När man upprepar samma ord om och om igen får sinnet ny stimulans, vilket gör att tankeverksamheten avtar. Under en mantrameditation (kan vara sång) kan det dyka upp tankar som ligger lagrade i det undermedvetna och när dessa kommer upp till en medveten nivå bearbetas de och intigreras. På så sätt renas sinnet.

Effkten blir ökad koncentration, ökad kraft och energi, djupare och långsammare andning, bla.

Det är också viktigt att betona mantrat på ett kraftfullt sätt. Enligt yogatraditionen finns det 84 olika meridianpunkter i gommens övre del och där är energin extra koncentrerad. När man sjunger mantra slår tungspetsen mot gommen och stimulerar dessa punkter. Det leder till att hypofysen och tallkottkörteln stimuleras, vilket påverkar den kemiska balansen i hjärnan och detta leder till ökad klarhet och medvetenhet.

Det finns många enkla tekniker som vi redan har inom oss för hälsa och välbefinnande. Och glädjande nog så börjar yogan komma mer och mer inom sjukvården.

Följande mantra är ett healingmantra. Ra Ma Da Sa Sa Se So Hung (sol, måne, jord, oändlighet,totalitet, jag är du)

Att bli berörd

Det finns så många kloka ord diktade, så många tilltalande meningar. Så många vackra sånger som berör, så mycket klokhet (kan dock ibland vara svårt att tro) och många  visa ord och citat. Och för att inte tala om alla vackra bilder och tavlor som går rakt in i hjärtat.

Vi kan sitta och begrunda tavlan om och om igen. Vi lyssnar på samma berörande toner än en gång. Vi plockar fram boken med  älsklingscitaten och vi läser dikterna som får oss att sucka djupt än en gång.

 Att detta berör oss så starkt att det känns i varje cell, ger upphov till rysningar i kroppen och kan få tårar att trilla, är för att det tränger in i ett djupare skikt i oss själva. Till ett ställe av rent medvetande och där vi (om inte annat för stunden) upplever en känsla av total frid.

Vill avsluta med vackra ord från Eckhart Tolles bok Tystnaden Talar.

             Du finner inte frid 
             genom att förändra

          omständigheterna i ditt liv
             utan genom att inse
                  vem du är

          på den allra djupaste nivån

Att så frön

För det mesta behöver vi (människor) bli påminda om och om igen. Om samma sak och återigen samma sak (om) igen. Jag skriver små lappar till mig själv och sätter upp på strategiska ställen. Allt för att påminna mig  om det som är viktigt och som jag vill ha in i livet. Men även sådant som jag behöver omfamna och utveckla för att bli i mer harmoni. Just nu kan jag läsa följande om jag vaknar upp vänster sida " Jag tar emot pengar från nya källor". Lutar jag huvudet bakåt läser jag "Min öppenhet och livskraft gör mig vacker".  På mitt skrivbord ligger följande budskap "Jag älskar mina svagheter och rädslor".

Att så dessa frön (affirmationer) har en positiv inverkan och det är förvånansvärt hur ofta det slår in. Till en början kommer det smygande i små doser och det inte alltid det kommer i den form vi tänkt oss. Det gäller att vara uppmärksam. En del anser att det går att bestiga, ja till och med att flytta berg på det här sättet.

Det handlar om vad vi fokuserar på. Det vi tänker på drar vi till oss. Om vi tänker på att något tråkigt ska hända oss (kan ju vara något vi fruktar) så ska vi inte bli förvånade om just det händer som vi försökt undvika. Vi har då fokuserat för mycket på det (genom att försöka undvika det).

Ja svårare är det inte. (Vem sade att det var svårt, förresten ? )

Och när man börjar plocka isär sina tankar och uppfattningar så inser man att det ligger en hel del sanning där i.Vi talar om "Law of attraction" eller på Svenska "Attraktionslagen"

Det står att läsa i "The Secret". "Du är den kraftfullaste magneten i universum! Du har en magnetisk kraft inom dig som är starkare än någonting annat i den här världen, och denna outgrundliga magnetiska kraft sänds ut genom dina tankar"

Något att fundera på.

Livet i skrift

Har än en gång gått igenom skrivbordet. Inte lådorna den här gången utan det ena skåpet (har två ). Och vad hittar jag där, om inte 8 stycken skrivböcker i olika färger och med olika mönster.Öppnar den ena efter den andra och konstaterar att alla böcker har en titel och är skrivna i - av mig.

Böckerna heter "Meditations och drömmbok"  "Lära för livet bok" "Ullas klotterplank" "Resan till mig själv" "Stillhetens och Sanningens bok" "Drömm och meditationsbok" (med tonvikt på märkliga händelser), "Dikter från -70 talet"och slutligen "En inre resa". Böckerna sträcker sig från 1974-2006 (sedan tog datorn över). Jag vet också att jag att jag har minst 5 stycken större (A4) böcker långt in i garderoben. Plus allt som finns i datorn. Och allt är av självbiografisk karaktär.

Oj! Hela livet i skrift.

Då kommer frågan vad ska jag göra med det. Bränna upp det eller kan jag plocka här och där och få ihop till en deckare. (Det är ju en genre som verkar bringa inkomst). Men jag är tveksam till om min karaktär är av den arten. Snarare skulle jag kunna tänka mig sätta upp en barnteater under namnet "Flicka på villovägar" eller en Bergman akt med rubriker som "Saknaden","Personligheten","Drömmar och Illusioner" och "Verkligheten". Kan nog också falla in under eposet "Aniara".

Kanske ska jag kontakta Lukas Modysson för en ny "Fucking" film eller Colin Nutley kanske kan göra en ny Änglagårds variant på mina drömmar om änglar.

Men det klart drömmen vore att hamna under Almodovars regi. Jag är säker på att han skulle göra ett fanstastiskt kvinnoporträtt av mitt liv.

Morgonfrid

Har länge funderat på att åtminstone en dag i veckan gå upp tidigare. Om det nu går att gå upp tidigare eftersom jag redan går upp tidigt, klockan 06.00 varje morgon.

Anledningen är att jag vill hinna vakna på riktigt innan jag kommer till jobbet. Jag vill ha tid att ställa in kompassen och riktningen för dagen.Jag vill hinna grunda mig innan jag kastas in i dagens alla krav och uppgifter. Jag har också börjat längta efter den energi som finns i den tidiga gryningen.                                                         

Jag läser att Benjamin Franklin lovprisade värdet av ett tidigt uppstigande, det gav hälsa, rikedom och vishet.

Jag läser vidare. Finessen med att stiga upp tidigt är inte att man då kan pressa in fler timmar av flitigt arbete i sitt dagsprogram. Tvärtom. Den ligger i själva den tidiga timmens ensamhet och stillhet och möjligheten att utnyttja den tiden till att vidga sitt medvetande, att kontemplera, ta sig tid att bara vara, sysselsätta sig med att göra ingenting. Friden, mörkret, gryningen, stillheten - allt detta gör de tidiga morgontimmarna mycket lämpliga för meditation.

Fortsätter att läsa, om du nu inte mediterar så kan ändå ett tidigt uppstigande ha en djupgående inverkan på en människa. Bara att se gryningen fungerar som en väckarklocka på medvetandet.

Jag ställer nog klockan på 05.15 i morgon om inte annat för att  kolla om "Morgonstund har guld i mun".

Upplyftande möte

Lördagen förlöpte med en långlunch tillsammans med en älskad vän. Vi pratar om livet, som alltid. Vi ger varann utrymme och vi berätta om var vi befinner oss just nu. Vi lyssnar, respekterar, bekräftar och skrattar.

Vi träffas inte så ofta men när vi väl gör det så blir våra möten oerhört värdefulla och jag känner mig upplyft efteråt. Det som är så härligt med våra konversationer är att de känns ärliga och sanna de är uppriktiga och avskalade. Vi behöver inte försvara, ursäkta eller förklara.

Vi ÄR inför varandra och det är stort.

Vi pratar om varför vi gör de val vi gör i livet. Om drivkraft,varför vissa klarar av större påfrestningar än andra.Vi pratar om tacksamhet och att det är viktigt att se till det man har. Först då kan man önska mer.

Vi kommer in på pengar och dess värde.Om den ekonomiska trygghetens fördelar. Och hur svårt det kan vara att kombinera inkomst och den inre röstens önskningar.

Vi konstaterar i alla fall att den utdelning som en investering i sig själv ger, är värd alla pengar.

Jag avslutar med min väns ord, "Jag äger inga pengar men jag äger mig själv"

Kärlek och Försoning

Började kvällen med "På spåret" hade bestämt mig för att se på det och stanna kvar på SVT. Skulle inte zappa. Såg framemot Skavlan. Men kommer på mig själv tittandes på "Lets Dance". Byter snabbt kanal. Klockan är 21.27. Landar i  "Skavlan" och Alex Schulmans bekännelser om sin papparoll. Han säger "Trots att jag är medveten om de fel min pappa begick mot mig så kommer jag att traumatisera min dotter, jag får väl betala terapin för henne". Tack Alex Schulman. Jag har aldrig läst din blogg (eller någon annans) men du säger det jag tänker. Eller för att citera min kloka dotter som vid 15 års ålder säger ( vet exakt var vi var, bilen jag körde hade precis passerat familjen Bloms på Rågvägen ) "Vi är alla skadade mer eller mindre" med en självklar röst.

Det är ju så det är.Vi vill så väl i vår kärlek till våra barn. Men kan inte alltid leva upp til den, därför att vi har våra mönster, vi bär vår ryggsäck, vi släpar gamla släktklenoder och vi sår omedvetna frön. Dessa frön växer så smånigom upp, utan vår vetskap och därför kan vi inte heller gallra bort dem.

Programmet fortsätter med temat försoning. Och kanske är det den svåraste uppgift vi ställs inför; att försonas med våra fel och svagheter. Att dra upp rötterna och se på det ogräs vi en gång sådde utan att egentligen mena det.

Jag lever !

Somna med Ola

Min sömn är fantastisk god. Det har den inte alltid varit. Den har gått från att ha varit  lättpåverkad, hackig, "kan-inte-somna-mitt-på-dagen-aktig" till att bli "somnar-nästan-så-fort-huvudet-lagt-sig-på-kudden". Kanske har det med åldern att göra. Delvis i så fall. Men om jag ska tacka någon så blir det Yogan, Mindfulness och Djupavslappnings CD:n. Som ni förstår så fortsätter jag hedra dessa metoder.

En period lyssnade jag varje kväll på djupavslappning inspelad av min lärare i mindfulness, Ola Schenström. Där går han igenom hela kroppen. Vissa spår på CD:n är snabbare men det finns också längre varianter (en på 40 min). Han börjar med tårna och fortsätter uppåt och många gånger hinner jag somna innan axlarna (ibland hänger jag med upp till huvudet.)

Jag har inte lyssnat på honom på ett tag. Men under veckan som varit har jag känt ett behov. Så jag har satt på CD:n och  för det mesta somnat innan vi passerat knävecken. Och vid närmare eftertanke har jag nog inte haft ett behov av att slappna av, utan drar slutsatsen att jag varit sällskapssjuk (vilket konstigt ord förresten) och eftersom Ola funnits på behörigt avstånd så har han fått äran att somna med mig.

En hyllning

Min dag i går gick i sportens anda. Först tog jag hand om mina muskler på gym-maskinerna sedan konditionstränade jag 40 min på löpbandet. Älskar av någon anledning att springa och sega mig (ställer maskinen på brant uppförsbacke) uppför på löpbandet. Har kommit på att jag är en slitvarg. Ingen explosiv sprinter i alla fall. Kvällen blev också sportfylld, halvliggande i soffan med uppmärksamhet på idrottsgalan.Jag ryser av dessa idrottsprestationer. Är uppvuxen med en idrottstokig far Främst med tonvikt på längdskidåkning, fotboll och friidrott.

För mig handlar inte sport om resultat (det klart att jag häpnar över en storslagen vinst och jag säger inte nej till ett världsrekord) utan snarare om den insats som krävs av dessa kvinnor och män..Jag ska inte bli långrandig men om fotboll finns mycket att säga. Tänk en VM-match. Vetskapen om att miljontals människor i hela världen ser samma sak som jag gör just då ger mig (för att använda Gunde Svans uttryck) ståpäls.Det infinner sig en känsla av värdslig samhörighet. Fotboll kan utövas av alla oberoende av ålder, kön, utbildning, ekonomi och nationalitet.Det ger dessutom, glädje,spänning, upprymdhet, förväntan och mycket annat. Ja det är många gånger underhållning på hög nivå. Precis som all idrott är (nåja jag har ju mina favoriter förstås).

Det som mer får mig att rysa är tanken på vad dessa utövare går igenom. Självklart måste de också känna  leda, irritation, brist på motivation, orkeslöshet och allt annat som vi andra upplever. Men de besitter en drivkraft, envishet, målmedvetenhet och vilja av stål som jag beundrar. Det måste de ju ha. Det kan ju inte bara vara pengar som driver på.

Sist men inte minst vill jag nämna kvinnan som är f.d simmerska. Hon har inga armar och bara ett normalt ben. Hon sjöng i går en av mina favoritsånger "You Raise Me Up".....och säkert har idrotten många gånger lyft (höjt) upp både henne och många andra på olka sätt.

Bara vara

Det är första gången jag sätter mig här (vid bloggen ) och är helt tom i huvudet.Vill inte känna så. Tycker inte om känslan av tomhet, inte nu, jag vill leverera. Inser att det är nu jag ska leva som jag lär. Hur många gånger har jag inte uppmanat mina yoga-elever att vara där de är. "Upplev dina känslor, ändra inte på dem, acceptera det du känner, upplev nuet och tillåt dig att bara vara"

Nu ska jag bara vara.

Följa flödet

Ibland lever saker och ting sitt eget liv. Vi försöker styra upp men inser att det bästa är att släppa efter och följa med. När vi väl släpper taget och vågar (det kan ju kännas pirrigt) följa flödet öppnas nya, ibland storartade möjligheter.Det är svårt att simma motströms, det kan då vara bättre att vända och få skjuts nerför.Jag har börjat inse att den här bloggen lever sitt eget liv. Från början var den tänkt att vara en mamma-blogg för oss med utfugna barn. Men när jag sätter fingrarna på tangenterna så börjar andra ord flöda ur mig och då är det bara att hänga med.Det blir liksom enklare då. Så jag tänker fortsätta vara i flödet och för tillfället (kan ju ändras) kommer bloggen att fortsätta ha tonvikt på det den har nu,om vardagliga ting fritt ur hjärna och hjärta.

Det är härligt med medvind.

Lycka

Sitter och begrundar blommorna på mitt bord. En turkos glasvas (köpt på kyrkans second hand i Lysekil) med 10 rosa tulpaner. Färgerna och känslan av våren (tulpaner ger vårkänslor) gör mig , ja ordet som dyker upp är lycklig. Vid fortsatt begrundan inser jag hur vackert det är. Enkelt, avskalat och vackert. Det får mig att minnas den slitna träsoffan som jag släpade hem en gång på 90-talet,som jag hittade i min mosters trädgård. "Vad vacker den är" utbrast jag och min moster som skulle slänga den blev lycklig över att slippa transportera den till soptippen och jag blev lycklig av soffan. Tänk så märkligt det kan vara.

En skapande kraft

Det är spännande att vara människa. Det finns så mycket att upptäcka om sig själv. Alla bär vi på ett eget litet universum.Det finns stjärnor och planeter, svarta hål och magiska gångar.Vi besitter en källa så rik och sann att ingen bok i världen hade kunnat skrivas utan dig eller mig. Vi är skapare, kreatörer och byggmästare. Vi bygger murar (för att skydda oss), vi bygger tempel (för vår gudomliga boning), vägar för att ta oss på upptäcksfärd i vårt inre, som består av raksträckor, höga berg och djupa dalar. Vi väljer kanal på vår sändare, ibland ger vi ut ljuv musik, ibland är det hårdrock andra gånger gör vi en kompott på gammalt och nytt. När vår dirigent ges fria tyglar kan det bli en harmonisk och välkomponerad slinga. En del gånger är vi orubbliga och vid andra tillfällen sköra som spindelväv
I vårt egna lilla universum är vi herrar på vår egen täppa och har chans att avböja, tacka och ta emot.

Jon Kabat-Zinn:  "Vart du än går är du där"


.

Apropå symbolik

Jag rensar i mina skrivbordslådor. Passar på när jag själv behöver tömma mig ( att rensa i det yttre är en bra symbol för inre rening). Det är ju inte lika lätt för den mänskliga hjärnan att tömma sig som det är för datorn, vi är ju inte utrustade med ikonen papperskorgen,.Där i en av lådorna hittar jag min älsklingsdikt som jag förstås aldrig kommer att slänga.Den ligger i ett lövtunt kuvert med två egenhändigt ritade rosa hjärtan på, dikten heter "Kärleken" och är skriven av min då 9 åriga dotter. Den lyder så här:

KÄRLEKEN
Jag önskar alla andra det bästa som jag vet men jag kan inte be
för dom i all min gudlöshet. Men skulle jag försöka då tror jag
att det kom,låt ingen finnas till som ingen tycker om.
Människor är rika eller fattiga än sen ? Om bara dom blir
älskade åtminstone av en, för rikedom och ära det låter ganska
bra men KÄRLEK är i alla fall det ända vi vill ha.

Signe Mathilda Josefina Larsson

För ett modershjärta är dettta så ofantligt vackert och än en gång trillar en liten tår.
(den passar ju också bra in i sammanhanget; rensa ut skräp och fyll på med kärlek )

Motstånd

Nu ska jag ta mitt motstånd i handen och dra iväg med det till gymmet.Det är viktigt att visa vem som bestämmer. Ibland måste man dressera delar av sig själv likt man gör med hunden. Det går inte alltid att vara katt, gå sin egen väg, slicka tassarna när andan faller på och tro att grädden jag slickade i mig under julen ska sina ut genom kroppen på något märkligt sätt.Nej nu ska här spinnas på riktigt så att svetten rinner och allt mättat fett slungas ut genom svettdropparna. Livet måste ha balans. Ibland är jag den dresserade hunden, ibland den egensinniga katten, glad och sur,allvarlig och skämtsam, nöjd och otillfredställd. Vi är fyllda av motsatser och motstånd. Ett sätt att luckra upp mitt motstånd brukar vara att att jag utgår från en linje, i ena ändan sätter jag den positiva vinningen och i den andra det negativa resultatet. För det mest (obs, inte alltid) vinner den positiva ändan. Nu går jag till gymmet.

Promenad med broddar

Kärringvarning men hellre det än höftledsoperation. Under promenaden pratar kusin och jag om tacksamhet. Att tacksamhet kan infinna sig efter att man fått distans till en jobbig situation och att det som hände då egentligen var det bästa som kunde hända. Vårt samtal fortskrider om naturkatastrofer och att vi egentligen ska vara glada att vi slipper stoppa vårt bohag i en roddbåt och ro hemifrån. Vi konstaterar att om inte katastrofen är större än att vi medelålders kvinnor undkommer med broddar så får vi allt vara nöjda. Apropå kärringvarning så berättar kusin att hon börjat lägga upp håret på spolar för att få mer volym, vi skrattar och drar oss till minnes barndomens filmer där argsinta äldre kvinnor gestaltades med hårspolar. Efter att ha sett oss själva på film från 70 talet med skrynkelfria ansikten kontaterar i alla fall jag ,hellre rynkor och vis än släthudad och oerfaren. Kusinen är dock tveksam.

Ett uppvaknande

Känns som om dagarna går fortare och fortare. Min kloka kusin sade häromdagen "tänk vad fort tiden gått från milleniumskiftet" efter en kort fundering inser jag att det faktiskt är så. Vi konstaterar att om vi går 11 år framåt så är vi pensionärer. Vilken horibel tanke. Men den är ju sann. Jag konstaterar att livet är inte mycket längre än ett djupt andetag (inte detta i alla fall) och vad snabbt barnen blev stora. Till följd av detta poppar det upp en massa funderingar kring det förgångna. Men det tar vi en annan gång.

Att vara här och nu

I dag har jag bestämt mig för att ha ett mindfulness perspektiv i allt jag gör. Alltså att vara här och nu. Att med medvetenhet lägga märke till varje tryck på tangentbordet. Att medvetet lägga märke till hur vattnet rinner nerför strupen och hur det känns när det landar i magen. Att lägga märke till hur trädets grenar fördelar sig. Lyssna uppmärksammat på snön som trillar ner från taket (hoppas det inte går någon på trottoaren) och invänta ljudet som blir när det landar. Att vara i denna energi ger en avkoppling i görandet. Mina andetag fördjupas och jag expanderar. För det mesta kan jag hitta ett mer positivt förhållningssätt till situationer, tankar och känslor. Det blir också lättare att ta in det goda och det som ger välmående.

Avslutar med ett Kierkegard citat " De flesta människor rusar så blint efter njutning att de rusar förbi den"

Att hitta sin kraftkälla

I dag började jag morgonen med ett långt yogapass.Det är så härligt och jag är så glad att jag hittat in i yogans värld. Den ger mig så mycket;kärlek, mod, livskraft, energi, den löser upp negativa tankar, den får mig landa i nuet, ja listan kan göras lång. Jag har hoppat över yogan ett par dagar (har ju blivit datanörd) och märker med en gång skillnaden. Märker hur kroppen stelnar till, energin i kroppen blir trögflytande och psyket splittras upp. Nu är jag tillbaka in i mig själv igen, känner mig upplyft och kan lättare härbärgera mina känslor av saknad, tomhet, oro och det allmäna mamma-kontrollerande -behovet. Det blir nog en bra dag i dag också.

När tiden försvinner

Allt är tyst. Här är lugnt och stilla. Det enda som hörs är diskmaskinens porlande. Det är inget roligt att gå ut. Snön ligger klistrad på fönstret och gatorna är översvallade av snö. Det är tungt att gå. Bättre att stanna inne. Se på tv, sitta vid datorn eller lägga sig. Tror jag hamnat (i alla fall i början ) i riskzonen för databeroende. När jag kom upp i morse, nåja på förmiddagen gick jag direkt (kissade inte ens först) och satte på datorn. Sedan blev jag sittande här till klockan 16.30. Min kusin säger att tiden går fort när man har roligt. Är det roligt jag har. Kanske är det min kreativitet som börjat flöda. Det är ingen som avbryter jag kan ju göra vad jag vill när jag vill. Oj, det var stort.....

Egentid max uttnyttjad.

I dag har jag suttit vid datorn i 9 timmar. Det enda som avbrutit min tid är Kusin Siv med hund Hugo. De kom för att hämta blomkrukor jag köpt. Jag har verkligen uttnyttjat min egentid i dag. Ingenting som stört, ingen mat som måsta lagas (kom på kl 17 att jag inte ätit middag, så jag slängde in lite djupfryst fisk i ugnen) inga frågor att besvara, inget tjat,inga dumma kommentarer från en morsa som inte hänger med,men heller inga barn att pussa....nu ska jag hyra en film.

En blogg för mammor med barn som inte bor hemma längre.

Ja det kanske det är.Men vill inte kalla den mammablogg. Men det kommer att handla mycket om hur livet gestaltar sig efter att barnen lämnat hemmet. Om det nya livet. Det är mycket känslor som kommer i omlopp. Man pratar om tonåringens frigörelse från föräldrarna. Men pratar man om föräldrars frigörelse från barnen. Det är också en process. Helt plötsligt upptäcker du att du har massor av egentid. Du behöver inte handla lika mycket mat som tidigare. Du har inga tider att passa, du kan själv bestämma när du ska äta. Du behöver inte plocka upp kläder från golvet för att föregå med gott exempel. Du kan spela musik hur högt du vill och dessutom den musik du själv vill lyssna på. Du behöver inte skynda dig i duschen.
Ja livet förändras på många områden. Och det värsta är att det gör det över en natt. Väldigt abrupt.Helt plötsligt står du där ensam och ska ta hand om dig själv.